söndag 10 augusti 2014

Del 32 - Sunset Valley

Familjen flyttade till Sunset Valley och den som var gladast över det hela var Sharon då hon tyckte att det var skönt att få vara anonym igen. Huset dom flyttade in i var en herrgård som inte blivit färdigt byggt. Den förre ägaren gick i personlig konkurs och sålde huset för 1000§. Som hittat tyckte Sharon men det fanns inget golv eller väggar, eller ens fönster och dörrar. 


Men dom fick med sig av sina egna möbler som dom sålde det mesta av för att kunna köpa nytt. Den som vägrade sälja sina saker var Marcus men även han insåg att han var tvungen att ge för deras nya hem. Anita sålde rubb och stubb i stort sett och Lucinda ja hon hade inget att sälja.

Sharons favoritplats i det nya hemmet var poolbaren men nu när det började bli lite kyligt satt hon hellre inne med sin drink. Hon älskade sitt nya kök då det kändes mer vuxet trots att det skulle behöva lite mer möbler.


Att sitta samlade vid ett riktigt bord uppskattades av dom alla, fast Lucinda föredrog att sitta för sig själv.


För att spara pengar så blev det 3 sovrum och 2 badrum. Sharon ville ha ett eget badrum för sig själv anslutet till sitt sovrum.
Marcus hoppades på att få dela rum med Lucinda men där satte Sharon ner foten direkt då hon vill inte ha fler barnbarn. Marcus insåg att det var dumt att riskera att det sker igen så det var nog bäst att Lucinda delade med Anita.


Visserligen försöker både Lucinda och Anita att komma överens men att dela rum är ju lite överdrivet anser dom båda. Och detta rosa får Lucinda att kräkas, och vad hon inte vet är att även Anita har börjat tröttna på det.





För att kunna ha råd att bo kvar så var dom alla tvungna att hjälpas åt med att få in lite pengar med att jobba lite. Lucinda ville inte jobba för att ge pengarna till Sharon men för att visa sig värdig sin son Lucas inför Sharon så gjorde hon vad som krävdes. Även om det innebar att söka jobb på ett Spa.  Men att ge andra simmar personlig service var inte Lucindas starkaste sida direkt och redan under andra dagen hon var där så fick hon sparken. Hon hade blivit frustrerad på en äldre man som var ganska besvärlig med vad han ville och kunde inte bestämma sig. Så tillslut fick Lucinda nog och slet av honom handduken han hade virad runt midjan och knuffade honom sedan ner i bubbelpoolen där han slog i sin näsa. Efter detta krävde inte Sharon att Lucinda skulle jobba då hon inte ville att familjen skulle utmärka sig för mycket alla redan i den nya staden.


Marcus fick jobb i matbutiken och det fungerade, men chefen önskade att dom hade en kille med mer framåtanda än vad Marcus har som gärna sätter sig så fort han kan.


Anita däremot fick jobb i bokhandeln vilket hon gladdes över då hon älskar att läsa böcker. Men till hennes stora förvåning så får hon inte alls läsa böckerna utan det hon gör är att damma dom och packar upp nya böcker.


Sharon har sin pension så hon brydde sig inte om att söka jobb. men under en kvällspromenad så upptäckte hon vildhästar som hon sökte kontakt med och med det gick det inte så jättebra.


När hon var på väg hem igen så började hon fundera över om hon skulle hälsa på sina grannar. Att presentera sig borde ju göra mer nytta än skada. Grannarna ser ut att ha massvis utav pengar så hon hoppades att dom inte skulle kolla snett på henne då hon inte ens har hälften av vad dom har.


Fru Markövertag var den som Sharon träffade först och hon var lite väl snorkig för Sharons smak.

-Jaha så du är den nya grannen! sa fru Markövertag när hon förstod vad Sharon ville.
-Ja, jag är Sharon Gyllenstjärna sa Sharon och hälsade.
-Von Gyllenstjärna? undrade fru Markövertag lite tveksamt.
-Nej, bara Gyllenstjärna, sa Sharon.
-Jaha, sa fru Markövertag och rynkade lite på näsan. Du får ursäkta mig, jag har lite viktigare saker att göra som att anordna en välgörenhetsbal. Min man, herr Markövertag är på kontoret om du vill hälsa på honom men skynda på då även han har viktigare saker att göra.
-Öh! ok, tack sa Sharon och gick för att leta upp herr Markövertag.


Så fort hon kom in på kontoret så slog det blixtrar dom emellan. Hon blev totalt galet kär återigen och hon såg att även han kände samma sak.
-Hej! Vem är du? undrade herr Markövertag
-Åh förlåt, jag är Sharon Gyllenstjärna och jag har köpt den halvfärdiga herrgården. Ursäkta! att jag bara klampar in så här, men den fru sa att jag kunde gå in.
-Åh, jaha ok, fick han fram lite förundrat. Ja välkommen då till vår enkla boning Sharon.
-Tack! sa Sharon med ett stort leende.


Dom pratade en del om herrgården Sharon köpt då han har insikt i hela bygget som varit. Ju mer dom pratade desto mer drog Sharon sig tills hans vackra ögon. Hon stod inte ut, hon ville slänga sig över honom och kyssa honom men hon insåg att hon måste lägga band på sig så hon inte gjorde bort sig. På något sätt lyckades hon ändå ställa till det det mot sin vilja. Istället för att säga herr Markövertag så slant tungan riktigt illa.


-Absolut, sexy baby ....
-Vad säger du? Sa du sexy baby till mig?sa herr Markövertag argt.
-Öh .. jag ... var allt hon fick fram. Nu kände hon sig urdum och visste inte vad hon skulle säga.
-Vet du vem jag är egentligen? sa herr Markövertag. Jag äger halva staden och skulle ALDRIG springa efter gamla trasiga slampor som dig. UT! Ut från mitt hus, NU! sa han kontrollerat men argt.


Sharon har aldrig känt sig så dum någonsin så hon sprang hela vägen hem. Men hon kände inte för att träffa dom andra så hon sprang in i stallet för att kunna andas ut lite och ta det lugnt.


När hon kom in i stallet så var Anita där inne och kollade på vad som fanns där inne.
-Åh hej mamma! Sa Anita glatt.
-Hej gumman! sa Sharon och tvingade fram ett leende för att dölja att hon var upprörd.

Dom pratade lite om stallet och hästarna som Sharon hade sett tidigare och Sharon fick för sig att Anita ville ha en egen häst och det ska hon få så fort dom får råd. Anita ville inte såra sin mamma med att säga att hon ingen vill ha någon häst då hon såg på Sharon att hon var upprörd för något.


Dagarna gick och Sharon tillbringade mycket vid poolbaren. Hon var bekymrad över sig själv. Det som hände hos herr Markövertag, förlovningen med städaren, ta bort Lucas från familjen och mycket mera. Hon har ångrat mycket med sitt liv och hon börjar fundera på vad som gick fel med henne och när. Att dricka löser inga problem insåg hon men kan hon bli värre än vad hon redan är?  Efter ett tag så  började hon inse att hon förändrades när hon hade fått Vicky och Clare. Att få veta hur sjuk Vicky var förändrade henne totalt och frågan är, finns det tid kvar för henne att ändra på sig? Ja hon hade mycket att fundera på men att ändra på sig inför Lucinda och visa sig svag var inget som lockade henne alls.


Lucinda hade även hon mycket att grubbla på, att göra sina läxor var inte lätt då hon för det första var ointresserad av ämnet och för det andra tänker hon väldigt mycket på Lucas. Hon undrar hur han har det, om han kan gå eller prata. Den värsta tanken som skrämmer henne mest är om han minns henne trots att han är så liten.


Oftast så brukar tankarna övergå från Lucas till Sharon. Hur ska hon hämnas på Sharon? Ska hon hämnas? Ska hon fortsätta smöra för Sharon? Ja Lucinda har det inte lätt med alla tankar som far omkring.


Anita fick en dag ett samtal från Jackson Tyrhake vilket gladde henne väldigt mycket.

-Hej Anita! Det är Jackson, sa rösten i mobilen.
-Åh hej! Hur är det? svarade Anita glatt.
-Jo allt är bra och nu får jag äntligen sova ordentligt, sa Jackson.
-Ja just det, var bor du nu då? undrade hon.
-Sunset Valley, fick hon till svar från Jackson.
-Du skojar? sa hon och skrattade.
-Nä det är väl klart att jag inte gör, sa han. Det är jättefint här, synd att du inte är här för att se det själv.
-Ha ha ha, tänk att jag kan det.sa Anita och skrattade högt.
-Kan du?
-Vi flyttade samma dag som dig helt plötsligt, och det till ... Sunset Valley, sa hon glatt.
-DU SKOJAR!? undrade han högt.
-Nä det är sant!


Dom bestämde sig för att träffas nästa dag och Anita var lite ivrig och skyndade sig till hans hem.


Dessvärre var han inte hemma ännu men som tur var så var hans mamma hemma och hon tog emot Anita med öppna armar.


Fru Tyrhake hade just tänkt att se sin älsklings realitysåpa på tv:n "The Real Housebands Of Roaring Heights". Så det var bara för Anita att sitta ner och titta hon med. Men när programmet nästan var slut så kom äntligen Jackson hem så hon slapp att sitta och kolla på dessa hysteriska män som sätter sprätt på pengar hur som helst utan att ens jobba.


Det var riktig kul för Anita att äntligen få lära känna Jackson och samma kände Jackson om Anita. Dom båda hade mycket att berätta för varandra och ju mer dom pratade desto mer kände dom en tilldragelse till varann.


Det var dags för fest, för nu skulle tvillingarna fylla år och bli ungdomar. Innan kalaset satt Sharon vid brasan och funderade på allt hon behövde reda ut i sitt huvud. Men det kunde bli konsekvenser av det hela. Speciellt om man glömde allt omkring sig och hade tankarna på allt annat än det.


Sharon blev trött och kände sig för att vila lite innan kalaset och med det kunde det ha gått riktigt illa om det inte vore för städerskan som var i hemmet just då.


På något sätt så glömde Sharon av att hon eldade i den öppna spisen och gick därifrån. Medans hon vilade så började det att brinna utanför spisen och som tur var gjorde städerskan sitt bästa med att släcka elden.


Marcus kom hem samtidigt som brandkåren kom och det fick Marcus att springa in. Väl inne så såg han att branden var redan släckt som tur var. Gästerna började att komma och Sharon kom ut från sovrummet och undrade varför det var ett sådant liv. Marcus var rasande på henne och började att skrika.

-Mamma! Är du inte klok! Du kunde ha dött och hela huset hade kunnat ha brunnit ner. Vilken snygg födelsedag mamma! skrek Marcus argt.
-Ja ja lugna dig, det är ju ingen fara längre, sa Sharon surt.
-Nä men ändå, vad är det med dig egentligen? Du har börjat göra så konstiga saker, hur mår du? sa Marcus argt.
-Jag mår bra, det var en olyckshändelse bara, och sådant händer, sa Sharon.
-Ja jo okej, ska vi ha vår fest nu? undrade Marcus.
-Visst, Grattis förresten! sa Sharon.
-Tack mamma!


Anita och Marcus fick en varsin hemmagjord tårta som vanligt, vilket dom båda uppskattade väldigt mycket.


Anita hade fått veta av Jacksons mamma att även Jackson fyllde år denna dag och hans mamma var tvungen att arbeta så han skulle få fira själv. Så Anita fick pengar av hans mamma att köpa en tårta till honom och fira honom på kalaset. Jackson blev riktigt förvånad över att han skulle firas under kalaset men han blev riktigt glad. Så nu fanns det tre goda tårtor att mumsa på.


Kalaset var riktigt lyckat och Lucinda passade på att äta tårta medans det fanns, för nästa dag när det var hennes födelsedag så finns det ingen, det har det ju aldrig gjort, förutom en gång när hon var liten och Peter överraskade henne med en.





Dagen efter var det Lucindas födelsedag och Marcus hade köpt henne en jordgubbs tårta som hon älskade. Att han vet att hon älskar rött i både kläder och mat gladde henne väldigt mycket. Sharon stod bara och fnyste åt det hela men det var det ingen som brydde sig om.



Nu när både Marcus och Lucinda var ungdomar så brydde dom sig inte om att sova i skilda rum utan Lucinda flyttade genast in till Marcus. Nu ville dom vara ett riktigt par med eller utan Sharons tillåtelse.


Anita började att få ihop det med Jackson som ofta stannade över så en dag så frågade Anita om han ville bli hennes rumskompis vilket han genast tackade ja till.


Med att bli ungdom kan innebära flera saker och en utav dom är att förlova sig. Marcus tog med Lucinda till en vacker plats och gav henne världens kärleksförklaring. Lucinda älskade det och gav honom en tillbaka, vilket han älskade att höra.


Plötsligt gick Marcus ner på knä och öppnade en ask med världens vackraste ring som Lucinda hade sett.

-Vill du gifta dig med mig och bli min vackra fru? frågade Marcus som just då skakade av att vara nervös.
-JA JA JA! skrek Lucinda av glädje och hoppade upp och ner av glädje.
-Verkligen!? sa Marcus förvånat.
-Ja ja jag vill bli din fru! Jag har alltid älskat dig och du är det bästa som finns. sa Lucinda så glatt.
-Åh vad glad jag blir sa Marcus, men vi har ett problem.
-Problem? sa Lucinda förvånat
-Ja mamma Sharon ... sa Marcus och kände tyngden sätta sig på hans axlar.
-Skit i henne vi fixar det sa Lucinda och kunde inte sluta stirra på sin ring.


Väl hemma så släppte Marcus bomben för Sharon och Anita.

-Åh vad kul för er sa Anita med ett stort leende. Hon är inte Lucindas största fan men hon visste att Marcus var lycklig med Lucinda och det räckte för henne.
-Mmm jättekul, sa Sharon och suckade. Tror ni att detta är ett sätt att få tillbaka Lucas så tror ni fel.
-Nej mamma det är inte därför, vi älskar varandra och vi ska få tillbaka Lucas med eller utan dig.
-Ja då så sa Sharon och gick.


Lucinda sprang efter Sharon för nu fick hon nog av henne. Nu har hon smörat tillräckligt för henne och nu fick det allt vara nog.

Anita gav Marcus en grattis kram som även var en tröst kram för vad Sharon just gjorde..
-Grattis brosan! Jag är ärligt glad för dig även om jag önskar dig en annan brud. Men du är lycklig med Lucinda och det gör mig lycklig.
-Tack syrran! sa Marcus och kramade henne tillbaka.


Lucinda rusade efter Sharon och nu var hon arg men ville ändå hålla igen lite.
-Jag älskar Marcus och han älskar mig, är det så svårt att förstå? sa Lucinda lagom argt.
-Älska! Du vet inte vad älska är! Din mamma dumpade dig som en kasse med smutstvätt hos oss, sa Sharon argt. Jag älskar min son mer än vad du gör och jag vet att du inte är den rätta för honom. Du har förblindat honom. Men en dag kommer han att se vad du går för och vem du egentligen är.


-Du är ju inte klok! Du kan inte bestämma över Marcus, han är stor nog att göra det själv sa Lucinda argt.
-Är inte jag klok! Du är ju den som har manipulerat honom till den milda grad så han inte kan se den slampan som du egentligen är.

Där fick Lucinda nog och kunde inte hålla igen och och gav Sharon flera örfilar på en och samma gång. Efter det gick Lucinda där ifrån med arga steg.


Marcus fick lugna henne och Sharon brydde han sig inte om. När Lucinda var lugn igen föreslog han att dom kunde planera bröllopet i bubbelpoolen vilket Lucinda gärna gjorde.
Väl där så satt redan Anita där i och hon förstod att dom ville vara ifred.

-Jag ska lämna er i fred, men jag har en fråga till Lucinda först sa Anita och tittade på Lucinda.
-Jaha okej, sa Lucinda förvånat.
-Jo vi är inte dom bästa vänner men får jag hjälpa dig med ditt hår och klänning? frågade hon.
-Njaa ... jag vet inte sa Lucinda tveksamt.
-Jag är ärligt glad för er och vill göra mitt bästa, vi kan kolla internet först på olika stilar om du vill? försökte Anita övertala henne, detta är ett sätt att visa att hon faktiskt bryr sig om Marcus lycka.
-Ja ja okej då sa Lucinda och hoppades på det bästa.


Anita lämnade dom tillslut ifred och hon skulle genast kolla på några förslag hon kunde ge Lucinda.

-Är hon ärligt glad för oss? frågade Lucinda Marcus när Anita hade gått.
-Ja jag tror faktiskt att det är så, hon har mognat och är mer stöttande gällande oss.
-Okej då ska hon få hjälpa mig, sa Lucinda glatt.
-Bra sa Marcus och log över det hela.
-Älskar dig!
-Älskar dig med!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar