"Jag får be om ursäkt för texten längre ner, då jag klippte och klistrade in något i texten som förstörde det resterande text på alla möjliga sätt. Det går att läsa men ser inte klokt ut.
Inte mitt val ha ha det så."
Trevlig Läsning
Trots att Lucinda var ett riktigt bra föredöme på skolan så kunde det ske en hel del och konstigt nog så var Lucinda alltid där det hände ..
Lucinda rusade in spritt språngande naken och viftade med armarna. Hon sprang ett varv runt klassrummet och när hon fick syn på Marcus sittandes med hakan i golvet av chockande förvåning gav hon honom en liten snurr av sig mitt framför honom innan hon sprang vidare.
Marcus ville sjunka som en stor sten genom golvet och ALDRIG komma upp igen. Han älskade sin fru och hennes vackra kropp, MEN dela henne med resten av skolan var ju inget han ville.
Killarna fullkomligt dreglade över henne och konstigt nog så brydde Lucinda sig inte om det. Låt dom titta, det kan vara första och sista gången dom får se en sådan snygg kropp.
-Oj vad arg den är sa Lucinda förvånat.
-Ja den ser till och med läskig ut, sa Marcus.
-Ja ja, då har jag två nu sa Lucinda.
-Två? sa Marcus förvånat.
-Ja jag fick en igår fast den ser ut som en glad student, sa Lucinda och visade Marcus sin lilla studentfigur.
-Vem fick du den ifrån? undrade marcus.
-Ja vet inte, antingen så tycker någon om mig eller så gör personen inte det då det kom en elak figur idag, sa Lucinda och försökte förstå varför hon hade fått dom.
-Skit i det, det är bara att tacka och ta emot, sa Marcus glatt.
-Ja jag får göra det, sa Lucinda och stoppade undan dom.
En dag kände Anita, Marcus och Lucinda att dom behövde en paus från allt pluggande så dom ställde till med en dunder brakfest, eller ja dom hoppades på att det skulle bli så i alla fall. Dom la en massa pengar på en massa saker som gästerna inte ens brydde sig om. Det enda dom ville göra var keg stand.
Dom hade till och med hyrt in en tatuerare och stol. Men tatueraren dök inte upp och Marcus och Lucinda var ivriga på att testa trots att dom inget kan.
-Ska jag göra på dig? frågade Marcus Lucinda.
-Visst sa Lucinda glatt utan att ens tänka sig för.
Hon satte sig genast i stolen och Marcus satte igång. Han tyckte det det var lite svårt att få till det som han ville, men med tungan rätt i mun så, så skulle det nog bli bra.
Lucinda hade sett snyggare men var ganska nöjd ändå då dom hade kunnat se värre ut.
-Så nu får jag göra på dig, sa Lucinda glatt.
-Öh nä tack sa Marcus.
-Va! Kom igen nu Marcus, var ingen partypooper, sa Lucinda och försökte övertala honom. Men det gick inte alls.
-Att hålla i nålar är en sak, men att få dom på sig är en annan.
-NÅLAR!? sa Lucinda högt och förvånat.
-Ja nålar, vad trodde du? Att det var vattenfärg? sa han och log.
-Vattenfärg!? N..ej .. jo ... klart att jag visste sa Lucinda och skyndade iväg för att göra keg stand. Oj vad dum hon kände sig, hon till och med skämdes inför sin man, att hon faktiskt trodde att det var vattenfärg och inget annat. Nu får hon leva med misstaget att hon lät Marcus av alla simmar att göra dessa barnsliga, krokiga s.k tatueringar.
Att slänga olika sorters provrör in i brasan var nästan lika kul som keg stand.enligt gästerna, allt annat brydde dom sig inte om, och brun utan sol maskinen, vad sjutton gör den där undrade flera stycken under kvällens gång.
Efter festen så var Lucinda hur pigg som helst och kunde inte gå lägga sig än så hon gav sig ut på stan för att se om det fanns något kul att göra.
Som att stjäla en papperskorg i parken ...
Att gå på collage innebär ju att man måste lämna ett avtryck efter sig ... eller två ...
Plötslig fick hon ett infall och startade en demostration emot poliser. Det spelade ingen roll hur sent det var, för folk drog sig till henne och höll med henne i allt hon sa.
Väl hemma igen så stod en underlig figur utan för dörren, i vanliga fall skulle Lucinda rusa fram och skrika "-Vem är du?", "-Vad gör du här?" men denna gången kände Lucinda att det var något som var annorlunda så hon gick varligt fram.
-Hej, kan jag hjälpa dig med något? undrade Lucinda när hon hade närmat sig den underliga figuren.
-♕♘♟☼☂☾℃♥❥✈웃 ☢... sa figuren och började mixtra på en knapp som satt på dräkten.
-Öh! Va!? var allt Lucinda fick fram då hon inte förstod ett enda ord. Hon visste att svenska språket var totalt annorlunda jämfört med Simlish men detta lät inte heller som Svenska. Vad är detta för en figur? Om hon inte är en vanlig sim eller ens Svensk, vad är hon då?
-Så nu ska den fungera, sa figuren och såg glad ut.
-Öh? Lucinda visste inte vad hon skulle säga nu, kan hon Simlish nu? Och vad fungerar?
-Min Universala översättare, krånglar ibland sa hon och pekade på knappen hon mixtrade med innan.
-Jaha, sa Lucinda utan att ens förstå vad figuren just sa. Men nu kan man i alla fall förstå vad hon säger.
-Ja den har bråkat med mig dom senaste 10,000 ljusåren men det är mitt sista bekymmer, sa figuren.
-Okej, jag förstår vad du säger men inte riktig vad det handlar om, men det viktigaste, vem är du? sa Lucinda då hon kände att nu får figuren allt säga vem hon är.
-Ja så klart, jag heter Nirfi, från Ifrin som ligger i Deltakvadranten. sa figuren.
-Hej Nirfi, jag är Lucinda Gyllenstjärna och kommer ifrån Sunset Valley. sa Lucinda och sträckte fram sin hand för att hälsa.
Nirfi förstod inte vad Lucinda gjorde så dom tog aldrig varandra i hand.
-Var är Deltakvadranten? undrade Lucinda.
-VA!? Vet du inte? sa Nirfi förvånat. Hm! Jo din planet ligger i Alphakvadranten och min planet Ifrin finns i Deltakvadranten, alltå på andra sidan galaxen. 500,000 ljusår här ifrån.
-OJ ÄR DU SÅ GAMMAL? sa Lucinda hur chockat som helst. Så klart var det häftigt att få träffa en ALIEN men en så gammal, WOW!
-Ha ha ha du är för rolig du sa Nirfi. Nej jag är 25 år gammal, och här skulle det bli ca 30 år. På Ifrin lever man inte så länge, men vi lever tills vi är 212 år ungefär.
-Men hur? ... Nu förstod inte Lucinda alls, hur kunde Nirfi komma hit om hon inte åkte hit under så många år?
-Jag ser att du inte förstår, ni simmar är ju ganska enkla fortfarande, men det är så här att vi har uppfunnit warpspeed och det går på ett kick att färdas så långt. För mig tog det en vecka med några kissepauser, sa Nirfi med ett leende.
-Jaha, jag fattar inte, strunt samma, sa Lucinda med ett leende. Men vad gör du här?
-Ja jag blev nyfiken på er när min mosters fasters mors brors farfars sons systers kusins mamma berättade om sin otroliga resa hit. Och jag har varit här i ett par timmar nu då det var ett himla liv här. Simmar som drack upp och ner, lekte med en urtida brasa och hade en burk med en massa oljud i. Så jag blev lite nyfiken och fastnade av att se hur knäppa ni är. Men nu måste jag hem igen, min farfars, mammas,dotters kusins mormors fasters brors pappas flickväns dotters farmors sons kusins kompis fyller 200 år om en vecka och jag måste närvara annars kommer jag att såra mammas kompis farfars ...
- Okej! Jag förstår du behöver inte förtsätta, jag förstår vad du menar, sa Lucinda då hon inte fixade att höra vem hon pratar om.
-Åh gör du? Ja jag måste i alla fal åka nu, så vi syns! sa Nirfi och började gå mot sin farkost som stod gömd i några buskar.
-Vänta! ropade Lucinda, kan jag få fota dig? Måste visa min man att jag har träffat dig.
-Ja ja skynda på bara, sa Nirfi som nu hade lite brått.iväg.
När Lucinda tog fram sin mobil för att fota så började Nirfi att skratta.
-Ha ha ha, ska du fota med den? sa Nirfi mellan skrattet.
-Öh, ja? sa Lucinda surt.
-Vi har sådana på museum nu för tiden, då vi numera använder oss av andra funktioner. Jag ska inte gå in på det noga men vi fotar numera med 10D kameror som är betydligt mindre en din mojäng, då vi alla numera föds med en sådan i våra hjärnor. Så jag har fotat av dig hela tiden nu, sa hon glatt.
Lucinda tog sitt foto men kände sig väldigt brädad gällande deras olika kameror, men nu hade hon i alla fall bevis på att hon har pratat med Alien Nirfi från Ifrin, Deltakvadranten.
När Marcus fick se fotot skrattade han bara då han tyckte att det skulle kunna vara vem som helst då bilden är för mörk. Och ingen kan åka så långt så fort och Deltakvadranten låter som en förening här på college.
Men huvudsaken är att Lucinda vet vem hon just har träffat, och vem vet dom kanske kommer att mötas igen?.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar